phillis.blogg.se

Då börjar resan lida mot sitt slut, vår hemlängtan smyger sig allt närmare medan en del av oss fortfarande vill vara kvar. Det har varit en lång, händelserik och sjuhelsikes rolig resa med båda glada och bittre miner, men mest glada förstås.

Igår skulle vi ta oss ifrån Khao Lak till Surat Thani för att sedan ta tåget till Bangkok där vårt redan bokade hotel (med pool så att vi kan ta vara på även den sista dagens soltimmar) finns. Bussen vi skulle ta, skulle enligt order komma kl 4. Vi börjar lära oss lite hur dessa thailändare fungerar så vi kör säkert nu, vill ju inte missa flyget, så vi gick dit till halv 4 för att verkligen hinna. När vi väl kom dit så hade bussen redan varit där, för sisådär 5 MINUTER sedan. Vi fick reda på av taxigubbarna att näst och sista buss kommer kl 5 så vi måste vara beredda, missar vi den måste vi ta en av deras taxi för 4ggr pengarna. Där satt vi i den stekande eftermiddagssolen och väntade i 1,5h. Inte kunde den också vara 35 min för tidig nej. Men i alla fall, 4-5 timmars bussresa väntade. Ganska behaglig resa och 3h senare var vi framme, antog vi. Lite för tidigt men dom kastade av oss mitt i någon stans där vi inte riktigt visste vart vi var, men dom pekade ju vart vi skulle gå så varför oroa oss. Ca 1km längre bort hittar vi tågstationen och vårt bokade tåg ska gå vid 23.30, får reda på att det är minst 20min försenat så då bytte vi till ett tidigare tåg som var 1,5h försenat. Runt 21.45 lägger vi oss i sängarna på tåget och 12h senare var vi framme i Bangkok. Då alltså 1,5-2 timmars försening. Och vi trodde att vi visste hur thailändare fungerar, pytts. Taxi till hotellet (den höll i alla fall tiden, för det fanns inte mycket tid att hålla men ändå) och här har vi legat och lapat sol hela dagen, passade även på att ta varsin sista, billiga och sköna massage innan vi ska upp kl 03,30 imorgon för att hinna med flyget 06,10 to Bejing, lite fel håll men det känns skoj!

Det börjar närma sig, snart så, Julgodis, here we come!

Idag har vi varit ute och dykt våra sista dyk för denna resa och det kunde inte sluta bättre!! På det sista dyket såg vi nämligen en stor Manta Ray!! Vi hade letat hela första dyket (alla hade såklart sett två stycken och vi såg ingen alls..) och hela andra. Båda dyken var på 1 timma så i två timmar har vi tittat ut i det blå, men också försökt att hitta andra små fiskar som simmar omkring och det såg vi gott om. När det andra dyket var på väg att ta slut och vi gjorde vårat säkerhetsstopp på 5 meter hade Sofie redan gett upp och börjat sända en rad olika svordomar upp till Gud för att vi missade den. Men ICKE SA NICKE SA GUD, för där kom denna mäktiga Manta simmandes med några fiskar som tog snålskjuts på ryggen. Så stor, så mäktig och så graciös den var i vattnet!! I det ögonblicket önskade man verkligen att man hade mer luft kvar i tanken och kunde stanna kvar i vattnet och gå ner på djupet igen. Som tur var hann vi se samma Manta igen, lika lugnt som förut simmande den samma väg tillbaka, det såg nästan ut som att den hade lämnat av någon fisk som först simmade med på ryggen. Precis som en taxi. Vi båda satt och log på vägen tillbaka och var så fascinerade, för det är såna här dyk som gör att man fortsätter dyka! 

Imorgon vankas det stranden för fulla muggar, upp med tuppen och ta frukosten i handen för nu gäller det att lapa sooool! Vi åker ju hem redan på fredag morgon! Vart tar tiden vägen? 

Här simmade vi ner till 18 m och kollade lite närmare på stenens vägg. Häftigt med många invånare en sten kan ha! 

Det höll på att inte bli någon utflykt i måndags, 5000 bath höll på att gå i stöpet för oss eftersom taxin var försenad i 1 1/2 -2 timmar och vi höll på att ge upp hoppet. Vi hade lite problem med damen som vi bokade med eftersom hon inte riktigt kunde engelska så bra, men hon skrev tydligt upp att kvart över 7 hämtar taxin er. Den skulle hämta Jennie och Tobbe först eftersom vi inte bor på samma ställe, och vi stod där och väntade och väntade och väntade. Efter 50 min tröttnade vi på både att vänta och thailändaren som tyckte att vi kunde åka med honom istället så vi gick bort till Jennie och Tobbe. Där väntade vi ett tag till på taxin och så ett litet tag till. Tillslut kom den och skyllde på trafiken. Pfft säger vi, dom försov sig! Eller så hade damen som inte kunde så mycket engelska glömt att boka. 

Efter 2 timmars skumpig minivansresa så var vi framme vid en apgrotta. Namnet var lite konstigt eftersom vi inte såg en enda apa, men däremot massor av fladdermöss. Och hundar. Senare bar det iväg till elefantridning, vattenfallstittning, forsränning, zipline, atv körning och lite elefantpussning. En rolig och händelserik dag som tog all vår energi, så på kvällen somnade vi alla fortare än kvickt efter en varsin stor  pizza! 

Dagarna efter stod det strandhäng på schemat, fast det blev mestadels plask och lek i havet, vågorna var perfekta. 

I torsdags testade vi på nattlivet i Patong, vilket var en upplevelse i sig... 

Idag (lördag) lämnade vi Jennie och Tobbe kvar i Kata och åkte till Khao Lak som ligger en bit över Kata. Började med att åka en "buss" i ca 1 timme, bussen liknade mer en djurtransport med stålränder på sidorna och full av folk som trängdes därbak. Sedan taxi, sedan minivan och sedan buss, sen var vi framme i Khao Lak. Nu slappar vi lite på hotellrummet men ska snart iväg och lokalisera stranden, sen ta en massage och sen äta. Ska bli gött. 

Nu är det inte många dagar kvar innan vi når svensk mark igen men ha det så bra så länge! 

Nu är vi, för er som inte vet, i Phuket. Närmare bestämt i Kata som ligger i Phuket. Kom hit i fredags och det är här Tobbe K och Jennie K håller hus så vi hänger med dom på dagarna. Även solen har hittat hit för det är fasen vad varmt det är. Men så skönt! Började dock med dåligt väder första dagen, lagom till andra när det blev skinande solsken så lägger sig Sofie sjuk. Blev dock några timmar på stranden så det var riktigt starkt gjort av henne! Själv la jag mig inte förens på kvällen och där låg vi i sängen med Coca-Cola och julkalendern medan vi varvade på toan. Då fattade jag inte hur hon kunde vara på stranden på dagen för fasen vad man inte mådde bra.. Idag mår vi dock bättre, aptiten börjar komma tillbaka och man är piggare, dock är Sofie inte riktigt helt hundra men hoppas det är över imorgon. Vi fick en heldag på stranden så det var härligt, avslutade dagen med en middag och lite kortspel med dom andra.

Imorgon blir det en heldags utflykt med Tobbe och Jennie. Vi ska bege oss någonstans och göra någonting. Vi bokade så att vi ska få rida elefanter i djungeln, bada i vattenfall, paddla i en fors och kanske köra fyrhjuling och kanske lite till, men man kan aldrig vara säker så vi får se vad det blir av. Skoj ska det bli iallafall.

Nej vi har inte gått och dött om någon tror det, vi har heller inte glömt att skriva. Det är bara solen som inte kommer fram på den här jäkla himlen i Thailand och då gör inte vi heller vårt jobb.. Eller, solen gör väl egentligen sitt jobb, det är snarare dom där förbaskade molnen som gör ett uselt arbete och bara är i vägen för oss och den där stekande hettan som solen bjuder på. Och regna klockan 4 varje dag ska dom också envisas med. Meeen lite sol får vi iallafall. Brunare har vi blivit och håret på benen blir allt vitare (det blir thailändarna helt lyriska av, jag har jäkligt vitt hår på benen och alla brister ut i ett "åååh, woow" och måste känna lite som om jag vore något spektakel eller exotiskt. Men det är ganska kul) och vi har det rätt bra på stranden med alla andra tusen svenskar ändå. Vi befinner oss just nu på Phi Phi, ett par öar som ligger en bit utanför Krabi och en lika lång bit innanför Phuket som vi ska till snart för att träffa Tobbe K och Jennie. Det ska bli riktigt skoj att hänga lite med dom, åker förmodligen dit på fredag, men det blir säkert någon annan dag eller annat ställe för dem delen, vi vet ju hur bra vi är på att ändra oss. Iallafall, till Phi Phi kom vi igår (tisdag) och som sagt så är det mycket svenskar, en riktig turist ö med  mycket festande på kvällarna. Mycket fin ö med härlig omgivning av turkost vatten, berg och massa små öar. Fint fint, det var även hit vi åkte för att dyka förra veckan om vi missat att säga det. Igår kväll träffade vi på två bekanta svenskar, Erik och Petter, som vi träffade på Langkawi. Det blev en rolig och skön festkväll med dessa grabbar, bla lite beerpong som såklart jag och Soffan vann! Även en vindögd, ful men ändå rätt snygg och något konstig men ändå brudmagnet till fransk bulldog sprang runt inne på krogen. Populär var han och att bli klappad tyckte han om så varför inte. Idag vart det lite mer (bakis) häng på beachen,  magiskt ställe och är man lite bakis så behöver det inte vara 35 grader och soligt hela tiden.

Över 2 månader har gått, minst 1000 förfrågningar om vi vill ha massage, svarat nej tack runt 700 gånger och bara vandrat vidare helt trötta och nästan arga på den där frågan de resterande gångerna. Hur dumma är vi egentligen? 2 månader i dessa länder där en massage är 10 gånger billigare än i Sverige, säkert även 10 gånger bättre och vi har inte tagit någon ännu! Ajajaj. Vi kände att det behövdes en ändring och det var snabbt. Gick rakt på sak och tog i lördags en "riktig" Thai massage. Blev smått varnade om att det är lite hårt, lite knäckande och kan göra lite ont. Brydde oss inte och tog den ändå, riktigt jäkla skönt var det och timmen bara flög iväg! Bra nypor hade dom för fasen vad dom kunde trycka, trodde vi.. Vände man på huvudet och kollade så satt han inte alls och tryckte med händer och armar utan stod raklång och trampade både på rygg och vader. Och när dom sen sätter armbågarna på en ganska öm punkt i ryggen och nästan hänger med hela kroppsviken över en, då börjar det kännas lite smått! Han passade även på att merförsälja lite för dom där 10 kg förhårdnad jag hade på fötterna såg inte bra ut tyckte han. Vi som ändå fick dom filade för inte så länge sen, men fila fick dom göra. Men som sagt riktigt så var det riktigt skönt så massage blir det fler gånger, kanske rent av ikväll.

Var hälsad!

Ananas på pinne. Som glass, fast godare! 

Vi åkte ut med en båt till tre andra öar, vilket var väldigt fint! Sol och vad fram till prick kl.3, då regnet kom och vi åkte hem. En ö hette Chicken Island eftersom att den är formad som en kyckling, men vi kom fram till att bör heta struts ön. För inte såg vi något kyckling huvud. 

Då var den regniga, sista och lite tråkiga men ändå ganska sköna veckan i Malaysia och Langkawi över och vi förflyttar oss till Thailand. Tanken var att flyga till Bangkok för att tillbringa några dagar i staden och att sedan ta oss ner (förhoppningsvis med nattåg att sova på eftersom det tar ca 9 timmar) till Krabi och Ao Nang på västkusten. Flygbiljetten till Bangkok var bokad sen några dagar tillbaka och till flygplatsen kommer vi något tidigt eftersom vi inte hade så mycket att göra. Och just bara för att vi var tidiga, så fick vi se att flyget inte var lika tidiga som oss för det var försenat. Typiskt tänkte vi men en stund i en aggressiv men ändå ganska skön massagestol gjorde succé, Sofie skrattade så hon grät medans jag störde mig på grejen som masserade skinkorna.

Tillslut fick vi iallafall checka in, äta lite kvällsmat medans Sofie läser på aftonbladet på mobilen. "Kaos i Bangkok, den värsta demonstrationen på 10 år. Tiotusentals demonstranter tågar på gatorna." Jaha, tänkte vi, ja är det något vi inte fått uppleva ännu så är det väl "krig". Trevlig trevligt, upptäcka och uppleva var ju det vi ville göra! Straxt där efter frågade vi oss vad vi egentligen skulle göra i Bangkok eftersom våran huvudplan gick i stöpet, så vi ändrade planen och bestämde att vi försöker ta nattåget direkt samma kväll.

Trevlig flygtur med lite läsning och en sjuhelsikes blixt teater fick tiden att gå. I Bangkok kom vi enkelt och hyfsat snabbt till tågstationen där vi köpte biljetter. Det sista tåget med sovkupéer gick vid 7 vilket var lite konstigt, vi fick iallafall de sista två biljetterna på det sista nattåget som gick 22.50 så lite tur hade vi. Hade dock vart skönare med en säng dessa 9 timmar men jaja. Fram till Surat Thani kom vi, en timma försenade och att sedan hitta rätt buss till Krabi gick ju hur lätt som helst! Eller? Ja det gjorde det faktiskt.

Kl 2 var vi framme och hade även hittat boende och stranden Ao Nang. På stranden sov och badade vi resten av dagen, otroligt skönt. Förutom att svetten rann som aldrig förr. 

Efter dagens ca 9 mils körande var vi hemma lagom till kvällsmatdags, trodde Joel.. Nejdå, internet i en timma, lite gråtande att lilla Alicia (Amandas barn, stort grattis!!) äntligen kommit till världen och så lite dusch med tillhörande fix stod i vägen. 

Idag, onsdag, trodde vi på en ny solig och härlig dag på stranden efter vårt lilla uppehåll. Meen nej, molnen har tagit över himlen och regnet gatorna. Vad vi nu ska göra får vi klura lite på och att vårt nya tillskott av en minihögtalare med 5h batteritid dör efter ca 1h gör det inte roligare. Tur att vi brukar kunna roa oss själva ganska bra, och bada går ju faktiskt att göra ändå.

Dagens fundering: Vi satt och åt en hamburgare på en restaurang, vi var väldigt noga med att säga att det skulle vara beef och inte kaninkött eftersom det fanns kaninburgare på menyn också. Efter ett tag börjar vi titta oss omkring och såg att precis bredvid restaurangen fanns det en kaninfarm där man kunde mata och klappa kaniner. Vi fick tydliga misstankar om att det var samma ägare på restaurangen och kaninfarmen.. 

Första vattenfallet nerifrån

Andra vattenfallet

Konkelbär?

Frukost serveras från kl 9am till 2pm. Det passar oss ganska bra, ingen press på att kliva upp tidigt ur sängen. Och en stoor frukttallrik på det, perfa fan! 

Langkawi är en taxfree ö, speciellt på alkohol och choklad. Igår när vi strosade runt på gatorna så hittade vi två stora butiker med just alkohol och choklad. Vi blev lite frälsta, Joel över alkoholen och Sofie över chokladen, och vi funderade på hur mycket plats vi hade i väskan och vad vi skulle köpa hem. Vi kom tillslut fram till att chokladen smälter.. För att ge en inblick om hur mycket skatt vi har på alkoholen hemma så kan vi säga att här kostar 1 l Captain Morgan ca 60kr och hemma kostar den 240kr för en mindre flaska. 

Det är ganska varmt här också, ca 30 grader i luften (känns som mycket mer) och ca 29 grader i vattnet så det är rätt svårt att svalka av sig. Vi svettas konstant alltså, mest Sofie, vilket känns konstigt eftersom hon fryser lättast hemma. Vi försökte svalka av oss med en glass igår, men den smälte rätt fort den med så det vart inte så lyckat, men helt klart värt ett försök! 

Med en hel dag på stranden igår så blir det spf 50 idag.. Och ansiktet bakom boken. 

Nu har vi haft en liten psykiskt tung period och testa våra gränser med ganska mycket som inte gått vår väg, mycket resande och inte så mycket njutande. Så nu ska vi försöka tänja lite på våra fysiska gränser också. Kan vara bra att göra när man är bortresta så pass länge och man behöver bryta den trista trenden ett tag. Vi hoppas nu därför att det på Langkawi är mycket sol, fina stränder och fint hav så att vi kan få ligga och svettas riktigt rejält i solen ett tag nu! Kroppen behöver få en riktig genomkörare. Kanske kan även ett dyk stå på listan om det finns något bra ställe, eller något annat skoj att göra. Nu sitter vi i en ganska lyxig buss och lyssnar på Hooked on a feeling med Björn Skifs, känns som en typisk semester på riktigt!

To be continued..

Bussresan på 5 timmar gick faktiskt väldigt fort. Lite musik, lite sova och lite fika så var framme i Penang runt 2 tiden där vi skulle ta båten över till Langkawi. Fick reda på busstationen att sista båten går kl 18.30 så det var ju lugnt, tog taxi till hamnen och får där reda på att båten endast går på morgonen. Så det var bara att leta efter det första och billigaste skitboendet vi kunde hitta. Så blev det också, gammalt ruckel för 70 kr natten, tur vi bara ska sova här. Eftermiddagen har bestått av lite fika och lite strosande i ett shoppingcenter. Oj vad tiden går fort när man strosar runt och virrar bort sig bland alla affärer.. 

08.30 imorgon åker färjan mot Langkawi, om det  inte som vanligt uppstår några fler problem. Kan också tilläggas att det ikväll blixtrar och åskar ganska ordentligt för tredje kvällen i rad. Vart ska detta leda? 

Det är lite svårt att lägga om valuta tänket nu när man vant sig med fillipinska pesos. Först måste man räkna ut vad ringgit är i svenska kronor, vilket är lätt för det är bara att dubbla, sen måste vi räkna ut vad det är i Filippinska pesos för att jämföra om det är dyrt eller billigt.

Dagens handsome: Vi fortsätter på spåret snygga svenskar. Vi var i en liten butik idag och jag (Joel) köpte en väska. Efter jag betalat så pekade kassörskan på Sofie och sa "you look pretty", pekade sen på mig och sa "and you look handsome". Tyvärr kunde vi inte säga likadant tillbaka så vi sa tack och gick.

Vi har även fått sett världens hårigaste öron. Ingen vacker syn men det var ganska kul. Svart och lockigt haha, vågade dock inte be om att få ta kort.

Då var det ett tag sen ja, vi har haft fullt upp med shopping, shopping och lite annat smått och gott som Petronas Twin towers. Men mest shopping, till och med så att Joels gamla knän börjar ge vika. För er som inte hänger med så är vi nu i Malaysia och Kuala Lumpur, som vi vart sen i måndagskvälls. Smidigt och enkelt med två olika flyg tog vi oss från Cebu-Manila-KL. Hittade även boende väldigt snabbt. Ganska skönt att komma ifrån Filippinerna efter en månad i Landet. Väldigt fint ställe med mycket snälla och hjälpsamma människor men vi märkte att det finns en gräns även för sånt.

Här i KL tar vi oss runt med gratis bussar och pendeltåg. Båda sakerna är ganska underhållande, för när man åker buss är det inte fullt förrän det är FULLT. Man står så nära att man inte ens vinglar till när bussen svänger eller bromsar för det finns inte plats för det, packade sillar är rätt uttryck. På pendeltåg så kommer det fram killar och drar raggningsrepliker, härom dagen kom det fram en grabb i 14-15 årsåldern och frågar mig (Sofie)  följande; - "Are you a cop?" 

- erhm, a cop?

- yeah, are you a cop?

- eh?  No? 

- oh, because you called my eyes!

 Killen vänder sig sedan till Joel och frågar om jag är hans flickvän och säger sedan " good catch!" 

Vi båda fick oss ett gott skratt och började fundera på ad han egentligen menade. 

Imorgon, fredag, så ska vi åka buss upp till en ö som heter Langkawi, det är en bussresa på ca 5 timmar och båt i 2 (tror vi.. Det är alltid något som drar ut på tiden). Vi har bunkrat upp med lite av varje, som russin och torkad mango men även lite kex, oreos var relativt billiga här jämfört med Filippinerna. 

Men nu ropar den stenhårda kudden på våra lagom trötta och något mjukare huvuden, och klockan blev som vanligt sådär mycket som den inte ska bli.. Får göra ett nytt försök med sov på bussen imorgon!

B.O.D.B i ett köpcenter

Petronas Twin Towers

Sillarna

6 våningar med bara elektronik, de du Steffe Ekelöf!

Prutar kungen

China Town

Tyfonen var över ganska snabbt i fredags, redan på kvällen hade det slutat blåsa. Just hos oss var det lugnt, självklart blåste det starka vindar och regnet öste ner men det kändes aldrig som att den riktiga tyfonen var här, vilket vi tackar gudarna för! Vi hade förväntat oss mycket värre och eftersom vi inte visste hur allvarligt det skulle bli så trodde vi hela tiden att det skulle bli värre. På kvällen när det hade avtagit så kunde vi inte riktigt pusta ut eftersom elen var borta och hotellet gick på generator så hade vi ingen mottagning på tvn, så vi kunde inte se några nyheter heller för att uppdatera oss om vart tyfonen var och om den gått vidare. 

Nästa morgon, igår, så var det helt vindstilla när vi vaknade och solen sken faktiskt igenom de moln som fanns på himlen. Vi traskade iväg till SM mall igen för att titta igenom lite noggrannare. Vi båda hittade lite smått och gott medan vi virrade runt. Mitt i någonstans i köpcentret träffade vi på Patrik Ronström och hans flickvän Helena, skönt att höra lite gotländska igen! 

För er som inte vet så har Filippinerna världens längsta jul, de börjar redan i september med att pynta och lyssna på julmusik och slutar inte förrän februari. Hela SM mall är fullt utrustad med julpynt, julmusik, tomtar, julgranar och ännu mer julpynt. Känns lite småfel  att ha så mycket jul omkring sig redan nu och speciellt när det är 30 grader om dagarna. Men man kan inte låta bli att bli sugen på lussebullar!! 

Idag börjar förberedelserna till att åka till Malaysia, förberedelserna må va få, men tidskrävande. Nämligen att packa om väskan så att allt får plats.. Det börjar sakta men säkert bli mindre plats i väskan. Vi flyger på måndag vid 9 till Manilla, sedan vid 14 går flyget vidare till Malaysia, så vi kan lägga till ytterligare en dag i resdagar. 

Dagens överlevare: Vi kom på i fredags att vi antingen har tur eller så har vi otur. För när vi nu varit i Filippinerna har det varit både jordbävning och världens starkaste tyfon, så antingen har vi tur som inte blivit drabbade av dem eller så har vi otur som faktiskt varit med om dem. 

Tyfonen Haiyan är i Filippinerna nu och kommer att gå igenom Cebu, där vi befinner oss. Enligt nyheterna så kommer stormens öga att gå precis uppe vid norr, där ön Malapascua ligger, dit vi skulle åka men ångrade oss i sista stund. Cebu är också ganska mitt i tyfonen, men ska inte få samma vindstyrkor. Det ska vara den starkaste tyfonen som någonsin slagit till på land. Det har börjat regna och blåsa ganska bra nu, klockan är nästan 10 på förmiddagen men man vet inte riktigt om det är det värsta nu eller om det blir värre vindar. Ännu lite folk, bilar och mopeder ute men de senaste personerna vi sett med paraply har det inte gått så bra för. Det ser ut att bli en dag på hotellet idag och hoppas på att det är över snabbt och utan större skador. Lite läskigt att inte riktigt veta vad som händer och vad som kan hända, det är ju ingen van situation för oss direkt. Det gör nog inte saken bättre att det var jordbävning här omkring för några veckor sen men vi är ganska lugna. Nu gick elen också, men de har en reserv generator som är igång, vilket är tur för då har vi Disney Chanel som underhållning. 

Igår var vi i ett shopping centrum som heter SM mall, det var liiiite större än vad vi trodde, faktiskt ganska mycket. Förut har vi bara sett marknadsstånd och någon enstaka affär, men här fanns det 4 våningar fyllda med märkeskläder, bilaffärer, tygaffärer, djuraffärer, bowlinghall och biosalonger. Vi gick runt på förmiddagen och insåg att vi behövde fler dagar till att förstå oss på upplägget och eftersom att vädret skulle vara dåligt hade vi all tid i världen. På kvällen såg vi bio också, vi 2 och kanske 7 andra i en mega stor salong, ganska oväntat eftersom det kryllar av folk överallt. Det blev filmen Thor 2, helt ok bra.

Vi uppdaterar när det händer något eller ikväll när tyfonen har gått vidare.  Ha det bra så länge och sköt om er!

Tappra människor som spänner fast plåttaket innan de värsta vindarna kommer! 

Varför bryta trenden? Varför ha medgång och bara glida med? Nej, vi fortsätter i vårt gamla spår med att det inte riktigt blir som vi vill. Och att vara spontana är inget för oss för när vi ska göra något oväntat så blir det mer oväntat än vad vi väntade oss, ungefär som idag. Men vad gör väl det, bara att hitta på något annat. Det är ju aldrig tråkigt att kunna göra precis vad man vill, bara lite svårt att välja.

Vi tar det från början för den var väl ganska lyckad ändå.

Upp klockan halv 7, packa klart, käka frulle och vänta på vår taxi. Efter lite diskussion och pengapratande så kom vi tillslut iväg. Tanken var då att åka förbi ett ställe för att få se en av världens minsta apa, Tarsier, innan vi skulle ta båten tillbaka till Cebu efter den mer eller mindre korta och misslyckade vistelsen på Panglao. Vi fick se apan och två saker är säkert, liten är den (som en näve ungefär) och stora ögon har den (150 ggr större än människoögat i förhållande till kroppsstorleken). Rätt söt var den också:)

Sedan var det som sagt båt i 2 timmar. Väl framme i Cebu klockan kvart i 2 började vi fundera på om vi verkligen skulle åka till Malapascua eftersom det är tyfon varning här under helgen. En paradis ö där man ska sola och gotta sig kanske inte är så kul om det är moln och storm, så vi ville inte ta risken. Sola och bada hinner vi med både i Malaysia och Thailand. Men Cebu har inte heller varit så lockande efter allt man hört om staden, så efter mycket funderande, diskuterande, fram och tillbaka, hit och dit och så lite till, så spontanändrade vi hela planen. Inte likt oss men det kändes mest värt och klokast. Vi tog taxin till flygplatsen för att ändra flygbiljetterna och åka till Kuala Lumpur lite tidigare. Efter det bestämde vi oss gör att aldrig mer vara spontana eller ändra våra planer. Att ändra flygbiljetterna skulle kosta oss mer än vad vi redan hade betalat för dom. Att först betala biljetterna, sen betala dom en gång till och även ännu lite till för att åka tidigare kändes lite sisådär. Två timmar på en restaurang/café med mycket letande efter biljetter till alla olika länder och destinationer, sedan boende i Cebu bestämde vi oss för att vara kvar i staden. Ut till taxikön som var ca 100 personer lång, nej tack sa vi och gick tillbaka in till restaurangen för att äta mat. Lagom när vi var klara så var kön borta och efter lite felkörning av chaffisen hittade vi ett billigt och hyfsat ok boende som vi kollat in på internet. Så vi sitter nu i staden som alla varnat oss för att vara farlig, i staden där vi vet att tyfonen kommer att blåsa och där vi inte vet vad som finns att göra, istället för att vara på paradisön vi hela tiden planerat. 

Efter lite sura och irriterade miner är vi nu glada och muntra och hoppas på att få göra lite utflykter och skoj här istället. Kanske ta oss ner till valhajarna eftersom det inte blev av sist. Vi gör ett nytt försök med flyget på måndag då vi har våra biljetter då.

Idag var även första gången någonsin vi suttit på raden längst fram på en konsert. När vi väntade på båten till Cebu så hade en förening för handikappade en liten spelning. Tre tondöva gitarrister spelade väldigt fint med ostämda gitarrer för alla passagerare. Skämtosido så var dom också blinda. I stundens hetta (svetten rann bokstavligen) så var det ganska  härligt med lite musik och lite bidrag fick dom allt. 

Dagens lukt: trodde inte att det var möjligt, men det går tydligen att få tåbira i flipflop. Jag har nu tvingat in både Joel och flipflopen i duschen, för att iallafall få bort en av lukterna.. 

Inte längre några landkrabbor. Börjar få gälar och simhud mellan tårna, leker med fiskar och äter dom likaså. Vi föredrar färsk frukt istället för godis, och chips, vad är det? Livet har tagit en total vändning och allt är så spännande. Vi börjar kunna det där med att vara på resande fot, (även om man aldrig kan bli fullbordad och att man alltid lär sig något nytt), och inte ha något att luta oss emot, förutom en flygbiljett hem. 

Planen för idag var egentligen att åka över till huvudön Bohol för att se Chocolate Hills, världens minsta apa och lite annat smått och gott. Men ingenting är förutsebart och det kan ändras fort. Igår pratade vi med en snubbe på stranden i nästan 20 min, tillslut var det bestämt att vi skiter i kullarna och apan för att åka med gubbens båt. Upp klockan 04.15, åka lite innan 5, se soluppgången från havet. Även åka förbi delfiner innan vi 2 timmar senare är framme vid Oslob för att dyka med valhajar. Hur grymt är inte det?! På vägen hem åker vi förbi några öar för att snorkla, se sköldpaddor och gå på en sandväg mitt i havet mellan 2 öar, sjukt fint och stora sköldpaddor!

Så hoppades vi att det skulle vara och så är det säkert också, vad vet vi? Som sagt så är inget förutsebart och som sagt så är vi i lite otakt med Filippinerna.. Vi kom iallafall upp 04.15, gick iväg för att åka lite innan 5. Mötte gubben på vägen, han kom fram vinkandes och berättade att han ställt in resan till valhajarna för att "kustvakten" sagt att det var en tyfon vid Oslob. Här var det fint väder, himlen var klar och vattnet var lugnt så det kändes lite märkligt. Riktigt, riktigt besvikna gick vi ner till stranden för att iallafall få se soluppgången för där fanns det ingen tyfon som förstörde. Vi som hade sett fram emot det så mycket. Vi ställde även in trippen till öarna och det för det var bara bonus när vi skulle se valhajarna. Istället blev det en solig halvdag på stranden, strosa runt lite och koppla av innan vi drar i morgon. Om nu inget annat händer förstås.

Dagens fuling: tur att försäljarna o Filippinerna inte kan svenska för då hade vi inte varit lika populära. Vi börjar tröttna ganska ordentligt på dem. 

Soluppgång på Alona beach, ön Panglao tillhörande ön Bohol, utanför Cebu i Filippinerna. Solen vet vi inte vart den är ifrån men den var där idag. 

Tänk er filmen hitta Nemo, när Doris och Nemos pappa kommer in till Sydney och upp på land. Då alla fiskarmåsar blir helt till sig och börjar skrika "min min min min min min" för att alla ville ha fiskarna, eller föreställ er  färsk köttbit bland en bunt pirayor. Precis så var det när vi kom i land och skulle ha taxi vidare till Panglao! Det var bara att ropa "Best price wins!" och sen välja ut en gubbe som såg snäll ut. Efter 30 min var vi framme och vi hade fått oss en redig förklaring om allt vi kunde göra på ön, att mörkret skymde allt vi såg gjorde det mycket lättare att förstå vad han pekade på och pratade om. Eller inte. Vi satt och hm-ade och oh-ade i tid och o tid, men chaffisen verkade inte bry sig. Trots mörkret kunde vi faktiskt se en spricka i vägen efter jordbävningen, häftigt att se trots att det är obehagligt att jordbävningar kommer så plötsligt och förstör så mycket. Vi lyckades iallafall hitta ett fint hotell tillslut och vi fick ner det till ett hyfsat pris också så det kändes skönt.

Idag var tanken att vi skulle njuta på stranden med solen högt på himlen och molnen så långt bort det bara gick. men som vanligt är vi i otakt. Molnen och regnet har tagit över hela himlen, istället sitter vi på ett mysigt ställe med en kaffe och färsk frukt och planerar vår reserutt. 

Vi har iallafall bestämt att;

I morgon blir det åka av!

Antingen har vi otur med de resor vi gör i Filippinerna, eller så är vi och Filippinerna i total otakt. Vi har haft så mycket dötid på grund av försenade flyg, trasiga bussar och trasiga båtar. Efter en hel dag av resande, först flyg från Puerto Princesa till Cebu, sedan taxi till pir 4, ca 30 min bort. Där hade båten redan gått så vi fick åka bort till pir 1 där båten skulle gå klockan 16:20. Den båten var tydligen trasig och piren var under ombyggnad så vi fick ta båten som gick klockan 18.35 vid pir 3 istället. En massa farande och nu 3 timmars väntan på en båt.. Efter det vet vi faktiskt inte hur låg tid det tar till ön Panglao. Hoppas det går fort för vi ska ännu hitta ett boende för natten. Imorgon tar vi en dag ledigt ifrån resande och upptäckande, eller det enda Sofie ska upptäcka är hur fin Alona beach är! 

Dagens konstaterande: Filippinerna är ganska bra på att lura en på cash. Man får ett bra pris för t.ex båten, betalar och får biljetten. Man tror det är klart där men icke sa nicke, igen... Det ska betalas fee, det ska betalas för väskorna och man måste betala en taxi man trodde att man inte behövde ta. Ungefär samma sak vid utflykter och snorkling mm. Alltid något som tillkommer, även riset till maten eller serviceavgiften vid maten. Som tur är så är vi rika svenskar som sprider pengar omkring oss, ganska billigt här ändå :)

Fullspäckad vecka med fullpackade dagar och lite sömn har det blivit sen vi började resan till El Nido och tills vi åkte där ifrån. Många nya upptäckter och utflykter, höga berg och kurviga vägar. 

När vi kom fram till staden El Nido så blev vi faktiskt besvikna på omgivningen, det såg ju inte alls ut som det gör på alla bilder man sett på internet. Hamnen och stranden där alla båtar lägger till hade så förorenat vatten att det var svart och luktade illa, det fanns ingen klok sandstrand inom den närmaste timmen och staden var allmänt ofräsch. Man tycker att en stad som får så mycket uppmärksamhet av turister och på internet bör vara anpassad för turister också, men stället har ens inte en bankomat  eller sjukhus och strömmen stängs av klockan halv 6 på morgonen och sätts inte igång förrän klockan 2. Ganska charmigt i sig, men opraktiskt om man vill uppleva naturen och faktiskt spendera pengar. 

På tisdagen så valde vi att vara riktigt turistaktiga och tog en Island hopping, vilket innebar 7 timmar sightseeing till olika öar. Det var helt otroligt vackert!! Vi besökte en lagun som vi var tvungna att simma in i, vi snorklade vid korallrev och sen åt vi lunch på en kritvit strand. Lunchen bestod av helgrillad fisk med ögon kvar, ris (såklart), kyckling och färsk frukt! Gottigotti. Lyckad dag och otroligt fin natur, bergen som är mitt i vattnet är så häftiga. På kvällen mötte vi upp Jeff och MJ som åkte samma minivan som oss, så vi fyra och Bart åt en god middag, tog någon öl och gick sen till en kareokebar där alla Filippiner sjunger för fulla muggar. Sen att det låter som ett spann skit spelar ingen roll tydligen.. 

Dagen efter väcker Bart oss klockan 7 på morgonen och säger att han tänker dra härifrån, han hade fått nog av El Nido och tänkte åka vidare. Efter frukosten hade han valt att stanna men byta boende så att han åtminstone kunde sova lite längre på morgonen. Det var tuppar och en våldsam trafik där vi bodde som väckte en klockan 5 på morgonen. Vi tänkte hyra två motorcyklar för att åka till en strand som ligger 1h norr om El Nido men vi ändrade oss och tog en tricycle istället. Det visade sig vara ett dåligt val med tanke på vägarna. När vi står på stan och ska hoppa in i tricyclen så ser vi Stacey komma gående på vägen. Så hon hängde med och vi satte fart mot stranden. Vi kom dock inte så långt förrän uppförsbacken var för lång och Joel och Bart fick hoppa ur och knuffa upp oss för backen. Efter en timma när vi är mitt i ingenstans så börjar kedjan på motorcykel att hoppa av, man fick en känsla av att det var kört. Vi skulle få gå hem eftersom Filippiner inte är så klipska.. Efter lite meckande så var de fixat och vi fortsatte att åka i ca 30 min. När vi äntligen kommer fram till stranden så möts vi av en kilometer lång vit strand, nästan inget folk alls och vågor som så där perfekt lekfulla. Paradise! Vi tillbringade hela dagen på stranden med att bada, sola och kasta frisbee. 

Onsdagen skulle visa sig bli snäppet bättre. Vi var ute till havs i 8 timmar vid alla öarna. Vi hade bokat in en heldag med sammanlagt 3 dyk i El Nidos skärgård! Helt klart den bästa dagen vi haft hittills och helt klart de bästa dyken vi någonsin gjort! Vi båda lärde oss att kontrollera flytkraften med våra lungor istället för BCD ("flytväst") vilket gör att man kan komma mycket närmare fiskar och korallrev utan att vara rädd att flyta in i dem. Kommer man för nära är det bara att ta ett djupt andetag så flyter man uppåt, låter nog lättare än vad det är. Vi blev lite avundsjuka på dem som gjorde djupdyk, ner till 30 m för de fick se en black tip shark och 2 olika sköldpaddor som är utrotningshotade. Vi fick "bara" se massor av vanliga fiskar, bland annat en cuttlefish som nästan var osynlig på grund av sin färg och även baby squids som vi senare på kvällen åt till förrätt. På kvällen bestämde vi oss för att åka tillbaka till Puerto Princesa, eftersom allt blir mycket krångligare utan bankomat. Sagt och gjort, vi lämnade El Nido på morgonen efter. Bart och Stacey gjorde samma sak, fast de tog flyget till Manilla istället för att åka minivanen tillbaka, skönt för dem. Vi fickt stå ut de 6 timmar i minivanen, att bilen gick sönder efter 1 timmas körande gjorde inte resan lättare eller snabbare eftersom vi fick vänta i 1 timma på hjälp. Vi roade oss rätt bra med att äta jordnötter och spela yatzy på mobilen! Direkt när vi kom fram till Puerto Princesa åkte vi till ett hostel som heter De Loro inn, där vi nu bor. I receptionen träffade vi två killar, Yosh från Israel men som bor i Hong Kong och Kevin från Belgien. Ibland klickar det direkt så efter 30 min så satt vi på en Kinarestaurang och delade en måltid. Vi tog någon öl och spelade biljard och kom fram till att vi borde åka till Underground River dagen efter, vilket vi gjorde. Det sägs vara ett av det 7 nya underverken av naturen, en flod som flyter genom ett berg. Det var jätte häftigt faktiskt, det är fascinerande hur naturen kan skapa så häftiga saker. Man kunde se halva Jesus ansikte, ett gigantiskt stearinljus som smält ner i vattnet och även ett drakhuvud (som man börjar fundera på är verkligt eftersom det var så likt). På vägen dit gjorde vår guide ett stopp på vägen, där fick vi gå igenom någon grotta och klättra upp för ett berg. Enda vägen ner från berget var att åka zipline, så uppe på 70 m höjd flyg vi som en superman ner till marken. Det enda konstiga var att en grabb som inte ville åka kom ner ändå.. Hmm.. 

Eftersom att NÅGON har lyckats radera inlägget 2 gånger när vi skulle lägga upp så har det dröjt ett tag. Vem det var får ni gissa själva. Vi har haft fullt upp och inte riktigt orkat skriva om det igen, men vi gör ett försök till.

Dagens genialitet: vi klagar inte alls på värmen på något sätt för det är hur skönt som helst, kan vara lite jobbigt när man ska sova ibland.

Den kalla sidan på kudden här är nämligen varmare än den varma sidan på kudden hemma som man vänder på för att den är för varm. Vad göra?

I-landsproblem säger vissa, affärsidé säger vi. 

Tack och hej på återläsande!

Vår utsikt när vi åt lunch dagen vi dykte. Då kunde man inte klaga direkt!


Vi lånade en tricycle. Kevin som kör och Yosh som hejar på. Sjukt kul hade vi.

Trötta, sönderskakade och förväntansfulla. Våran vistelse på Boracay fick ett hastigt slut. Efter en lång lång men jäkligt rolig festkväll, sa vi kl halv 5 imorse hejdå till dykgänget vi hängt med, efter ganska mycket övertalning om att hänga med till stranden, ta en öl och chilla lite. Något sa oss dock att vi skulle gå hem för att få 3 timmars sömn innan vi skulle ge oss iväg på nästa äventyr. Tanken om att vara trötta och sova på bussen var god, dock inte det lättaste vi gjort. Man kan klaga på vägarna och man kan klaga på att chaffisen kanske inte har samma utbildning som de flesta chaffisarna i Sverige (han kör ganska hårt och aggressivt, om inte till och med jäkligt istället för ganska) men att klaga på att filippinerna inte är arbetsvilliga och att de är otrevliga är det sista man kan göra. Man får alltid ett stort och glatt leende uppkört i ansiktet här. De är så sjukt tacksamma för att man äter och handlar hos just dem eller att man vaknar upp på deras hotell. Långa bilköer, skumpiga vägar eller jobbiga koreaner, man löser allt med ett leende och se vad alla är glada:) Ingenting behöver man göra själv heller, knappt ens gå eller tänka för dom bara visar vägen så är man framme. Lite bättre än flygplatsen i Bejing. 

Nu har vi iallafall klarat av en småjobbig busstur på 6 timmar och ska tillbringa natten i Iloilo, förhoppningsvis på ett hotell eller något liknande med iallafall minst en säng. Trodde vi.. Vi tog en bit mat och sedan vidare till flygplatsen, dit kom vi ca kl 20 och flyget går 07.45, underbart det här! Nu hoppas vi bara på att få va kvar inne vilket vi trodde att vi skulle få vara men nu tydligen inte får ändå, så vi smyger runt lite. Sova får vi göra vid ett senare tillfälle.

Vi har även fått sällskap på resan, en holländsk snubbe på 35 bast som heter Bart. Han har varit runt och rest jättemycket så igår blev vi ännu mer förväntansfulla över att resa runt. Bart tipsade om mycket nyttiga saker att tänka på, allt från att inte bada med hajar till att man ska stoppa huvudet över en levande vulkan. Sammanträffanden slog även rekord igår, Bart och en till tjej som heter Stacy från dykgänget ska åka till Palawan samtidigt som oss, Stacy åker en dag senare men Bart åkte idag också, fast en annan rutt. Mot alla odds lyckades vi träffa Bart igen i Puerto Princesa dit vi tillslut flög. Han skulle åka samma minivan som oss upp till El Nido. Sagt och gjort, bussen knökfull med personer, ännu fullare med packning, sen började den tänkta 4-5 timmarsresan, slöt med ca 7h och något värre har vi knappt varit med om vid en busstrip. Så det glömmer vi ( förutom naturen runt omkring, magiska berg och träd som aldrig ser ut att sluta växa). Äta mat och sova har det inte blivit mycket av heller, lite snacks och vatten sen får man klara sig. Men att resa är ju grymt! Skoj har vi och upplever mycket.

Just nu har vi hittat ett boende i El Nido efter lite felkörningar av taxigrabben och velande av oss.  Vi har precis duschat ( skönare dusch har man nog aldrig haft!) och ska ut och ta en bit mat. Ikväll blir det bara att vila upp sig, för imorgon lär det bli äventyr! Massor med öar att upptäcka och korallrev att dyka vid!  

Sista dagen vi hade på Boracay så åkte på en så kallad Island hopping. Vi valde en tur på 3 timmar som hade två stopp, ett vid Crocodile Island där vi kunde snorkla och sedan på crystal cove Island där de hade häftiga grottor! De tre timmarna flög förbi och det kändes lite snopet när vi åkte tillbaka till station 3 där vi började, var det verkligen redan slut? 

Dagens simmare: Vet inte riktigt vad hon har på sig eller vart hon ska, men hon flyter och kommer ingenstans.. 

Hejsan! Nu har vi samlat på oss lite saker att skriva om, med betoning på lite. 

Vädret har varit lite svikande så den här veckan har vi inte gjort så mycket på. Igår var vi på en strand som heter Puka Shell Beach, ca 30 min bort på en taximoppe. Tyvärr var det molnigt vilket gjorde att det inte var lika fint som när det är sol, allt lyser upp på ett himla fint sätt då! Vi ägnade hur som helst hela dagen där med att bada, ta många  roliga bilder (dock inte med digitalkameran som vi inte kunde hitta och trodde var borta, låg dock i väskan när vi kom hem men oroliga var vi) och leta fina stenar och snäckor. Kanske ett armband på G. Det var iallafall skönt att slippa en efterhängsen försäljare varannan meter.. :)

Vi åkte sen hem, duschade och gjorde oss som vanligt iordning för en god middag. Eftersom att det inte blev någon lunch så lyxade vi till det på Red Coconut med mycket god mat och smaskig efterrätt, mums! Tog någon öl och drink på det innan vi gick hem och Skypeade med våra familjer, mycket trevligt att få prata av sig lite med dem.

Idag (Torsdag) gav vi oss ut på jakt efter något nytt, något spännande och något lite dyrare men ack så mycket bättre. Vi kände alltså efter 9 nätter på samma instängda och något mögelluktande ställe att det var dags för ett nytt boende. Jippi tänkte vi eftersom vi redan hittat ett i en katalog som verkade perfekt och i något lagom prisklass. Vi tag en taxibike och for iväg, ca 3 min bort, börjar lagom bra.. Lagom där så hade de bytt namn vilket tog ett tag för chaffisen att fatta, sen så kostade det dubbla priset jämfört med vårt gamla och bättre var det verkligen inte. Vi gick besvikna där ifrån, ville bara bada för varmt var det, gick in på nästa, nästa och även nästa ställe. Dyrt, dyrare och dyrast. När vi nästan kommit till stranden och trodde att det var kört så såg vi en skylt. Något slags extrapris på boende verkade det vara. Och här sitter vi, i en fin (jämfört med vad vi är vana med) liten stuga på en fin och grön gård på en ganska ful gata. Lättade och glada sprang vi till sist ner i vattnet både till Filippinernas och vågornas förtjusning för ack så bruna vi börjar bli ;) vi har även några dagar i rad nu hittat på ett vattengympa program, måste ju bränna bort all öl..

På söndag lämnar Boracay och åker till ett naturreservat som ligger västerut. Vi börjar med 6 h bussresa till en stad som heter Ilo Ilo, sen flyger vi till ön Palawan, där vi sedan ska åka till staden och naturreservatet El Nido. Förhoppningsvis blir det mycket fin natur och häftiga dyk! Redan den 3 november åker vi vidare till nya äventyr, utmanar ödet och åker till staden som hade jordbävning för en vecka sen.. :-) 

Imorgon åker vi nog till Puka igen och hoppas vädret (och kameran) är med oss denna gång! 

Dagens fail: Risk med att det blir en vana, men vad gör väl det när man har kul både med och kanske lite åt, så har Lenas och Stefans fina dotter även denna gång lyckats dra åt sig uppmärksamheten. Åtminstone min. 

Vi ligger där på Puka stranden, molnigt är det vilket stör Sofie stadigt mycket. Hon ligger och tittar på himlen och klämmer lite surt ut sig något i stil med "Varför kan inte dom där molnen va här istället?"

Sist jag kollade är även dom molnen ganska molniga. 

Detta fyllde hon upp med en klassisk höger och vänster fel på kvällen. Vi väntade på maten, diskuterade tidsskillnaden mellan Filippinerna, Malaysia och Thailand. Det blev en lite småeldad diskussion om hur tiden skiljer sig, När Sofie sen tycker sig ha lösningen så säger hon att Malaysia ligger åt väster som är vänster men pekar åt höger.

Det löste det mesta när jag sa att hon pekade åt höger och inte vänster.

Dock ska tilläggas att hon menade rätt, blev bara lite fel men kul var det!